Jag önskar att jag kunde slippa lägga min tid på en sådan här debatt, men samtidigt tror jag att med tiden, när människor i ett samhälle blir mer och mer godhjärtade och rättfärdiga inifrån på djupet, så kommer till slut det yttre i människors liv såsom sexuella relationer att landa i vissa etiska och moraliska riktlinjer som är gynnsamma och bra för alla inblandade. Mina förslag här är därför inga krav eller sådär, utan enbart riktlinjer som jag tror att samhället ändå kommer landa i av sig självt så småningom, för samhällets eget bästa och för varje medmänniskas eget bästa. Tro därför inte att jag vill spendera min tid här på att döma människor eller peka finger, för det vill jag verkligen inte. Jag vill bara hitta lösningar som minskar lidande och elände för så många människor som möjligt. Jag hoppas att du vill det också?
För faktum är att i dagens Sverige 2026 är det lagligt för kvinnor och unga flickor att prostituera sig till högstbjudande män på gator och torg, på appar och hemsidor, då det anses vara ett självskadebeteende. Många av dessa kvinnor spenderar sedan sina pengar på droger, vilket ofta leder till missbruk och till att de gång på gång återfaller i prostitution för att tjäna snabba pengar. Detta är något som samhället är fullt medvetet om men inte kan eller vill ändra på. All skuld läggs på männen som får böter eller korta fängelsestraff, och sedan fortsätter problemet dag ut och dag in. Är det så här vi vill att det ska fortsätta? Är det någon förutom jag som ens vill lösa problemet? Och vad innebär en sådan lösning? Hur skulle det se ut i praktiken?
Den långsiktiga lösningen är att alla medborgare i Sverige först och främst får en möjlighet att bli rättfärdiga inifrån genom bland annat insiktsmeditation, medan den kortsiktiga lösningen är att både män och kvinnor får sina sexuella behov bemötta inom ett ramverk som skiljer sig från djurens ramverk. Djur parar sig i princip hur som helst med varandra utan något medvetet inslag av trohet, tillit eller exklusivitet, och när jag växte upp och gick i skolan fick jag lära mig att vi människor är sociala djur, så därför trodde jag att det i vissa avseenden var okej att också bete sig som djur, såsom vid intimitet före giftermål.
Men nu vet jag med all säkerhet, bortom allt tvivel, att det inte stämmer, att vi inte är djur utan att vi är människor. För om vi bara är djur, precis som apor och schimpanser, vore det då inte acceptabelt för hanarna att använda våld och styrka för att para sig med honorna? Det förekommer ju helt naturligt i djurriket, så varför skulle det då inte vara naturligt för oss sociala djur också? Eller bör vi ändra i skolornas läroplan och istället ta oss ur den mörka tid som rått på jorden i många år och sluta bete oss lika omoraliskt som djur helt och hållet?
Faktum är att ett djur inte kan sätta sig ner och aktivt meditera eller reflektera över moral och etik, men det kan vi, för att vi är människor, och människor skadar eller våldtar inte andra utan att samvetet påverkas djupt. För vi har alla faktiskt ett samvete som djur inte har. När det kommer till sexuellt umgänge så bör det därför ske med fullt samtycke och enligt ett andligt ramverk.
Ramverket kallas för giftermål och det är ett sammansvetsande av två människor – heterosexuella, homosexuella, bisexuella, pansexuella, asexuella, demisexuella, graysexuella, polysexuella, omnisexuella eller skoliosexuella – och oavsett om de är heteroromantiska, homoromantiska, bierotantiska, panromantiska, aroantiska, demiromantiska, grayromantiska, polyromantiska, omniromantiska eller skoliromantiska. Detta ramverk 'giftermålet' fungerar lite grann som trafikregler och trafiklagar fungerar i trafiken, där målet är att inte en enda människa ska komma till skada och att människor ska kunna färdas tryggt och säkert från punkt A till punkt B med så lite friktion som möjligt.
Vi alla som föds här i livet går igenom lidande på ett eller annat sätt och befinner oss då på punkt A, men det finns en väg ut ur lidandet genom bland annat meditation och djup insikt. För att ta sig från punkt A till punkt B är det absolut enklast om man är en celibat munk eller nunna som bor i kloster, men det går också om man fortfarande är en hushållare eller hushållerska som inte vill leva i celibat. Det tar bara lite längre tid, för man har så många andra ansvar i livet och förpliktelser till samhället som munkar och nunnor inte har.
Svårast att ta sig från punkt A till punkt B är det för den som är uppslukad av sitt sexuella begär i jakten på njutning och som därför hoppar från en partner till en annan utan att någonsin landa i sig själv. En sådan person har ofta stora sömnproblem, och en orsak till det kan vara att personen under samlag emotionellt knyter sig an sin partners unika energifält/frekvens/vibrationer bara för att kort därpå bryta sig ifrån det och knyta sig an nästa partners energifält/frekvens/vibrationer, och så vidare. Samtidigt sker också ett utbyte av bakterier, virus, könssjukdomar och DNA med varandra som också stannar kvar i kroppen ett tag efteråt. Därför är sexuell aktivitet med ständigt nya partners påfrestande för kroppen och resulterar ofta i att en sådan tjejtjusare eller en sådan prostituerad får det svårt att sova om nätterna.
Även meditationen påverkas av samlag, varför munkar och nunnor väljer att vara celibata, för att obehindrat kunna sätta sig ner och praktisera en meditationsteknik med målet att bli fri från gammalt bagage som vi alla bär på inombords. Därför är giftermålet en praktisk lösning som ökar chanserna för människor att faktiskt ta sig från punkt A till punkt B och på så sätt uppnå inre frid, harmoni och riktig lycka, en gång för alla.
En annan positiv sak är att när hela mänskligheten övergår till enbart monogama förhållanden så kommer även könssjukdomar att gradvis försvinna helt och hållet från planeten, bra va!? Sedan kommer det att finnas människor som inte håller med och som vill köra bil samtidigt som de dricker jättemycket alkohol för att de tycker att det är så kul, och menar att det inte skadar andra människor eller sig själva överhuvudtaget… tills de hamnar i en olycka… Därför finns detta ramverk, för att undvika olyckor och för att göra färden genom livet så smidig och så fri från friktion som möjligt.
Vill man skilja sig från varandra och upplösa äktenskapet ska man i mitt Sverige få lov att göra det, med en väntetid på kanske tre månader för att se om man inte är gravid men också för att verkligen få tid på sig att tänka igenom sitt beslut. Därefter kan man gifta sig på nytt med någon annan om det är det man verkligen vill. Ett äktenskap ska vara någonting fint och inte ett straff som ger en ångest. Psykisk eller fysisk misshandel inom relationer är något som måste tas itu med, och den långsiktiga lösningen där är återigen att människor får en möjlighet att komma till insikt och på så sätt bli godhjärtade och rättfärdiga inifrån, medan den kortsiktiga lösningen såklart är skilsmässa, stöd till den utsatta och ett rättvist fängelsestraff åt förövaren – se min artikel om fängelse här. Se också dokumentären 'Doing Time, Doing Vipassana' här.