Ekorreposten
Rikets viktigaste kungörelser
In på fyra, ut på sex.
Väl andat, elev. Den som slutar leta efter nyckeln märker ibland att det aldrig var låst. Nu läser vi vidare!
Ekorreposten
Rikets viktigaste kungörelser
1. Mula bandha — Rotlåset. Bäckenbottens muskler dras samman och lyfts uppåt vid kroppens bas, mellan könsorgan och ändtarm.
2. Uddiyana bandha — Buklåset. Efter en full utandning dras buken in och upp under revbenen. Namnet betyder ungefär «att flyga upp».
3. Jalandhara bandha — Struplåset. Hakan sänks mot bröstbenet så att strupen trycks ihop. Används oftast medan andan hålls kvar.
Börja här, om ordet är nytt: ett lås är en muskel du spänner och håller kvar en stund. Inget mer mystiskt än så. Tre ställen på kroppen har var sitt — bäckenbotten, magen och strupen — och de spänns medan andan hålls, inte medan du andas. Håller du alla tre samtidigt heter det mahā bandha, det stora låset. Det är hela saken. Resten handlar om var det kommer ifrån och hur man tar sig dit.
Den första kända beskrivningen av låsen i skrift finns i hathayogalitteraturen — Haṭhapradīpikā (1400-talet), Śiva Saṁhitā och Gheraṇḍa Saṁhitā (1600-talet) — och där står de som redskap i pranayama, andningsträningen. Men teknikerna fördes vidare muntligt från lärare till elev långt innan någon skrev ner dem, så hur gamla de är vet ingen. Det daterbara är texten, inte övningen.
Namnen säger vad de gör. Uḍḍīyāna betyder «att flyga upp»: texterna förklarar namnet med att livsenergin prana flyger upp genom mittkanalen när buklåset hålls. Jālandhara kommer av jāla, nät — hakan binder nätet av kanaler i halsen och hindrar, sägs det, nektarn i huvudet från att rinna ner i navelns eld. Mūla betyder helt enkelt rot.
Varför man håller alla tre på en gång, enligt texterna: kroppen bär två livsenergier som drar åt var sitt håll — apana nedåt och prana uppåt. Hålls låsen samtidigt tvingas de två mötas och vända in i sushumna, mittkanalen längs ryggraden, och att detta väcker kundalini — den kraft som enligt texterna ligger och sover vid ryggradens nedre ände tills den väcks. Så lyder traditionens förklaring. Det är inte en beskrivning av vad som händer i kroppen rent fysiskt, och ska inte läsas som en.
I praktiken hålls låsen under kumbhaka, den stund då andan hålls kvar, och släpps innan nästa andetag tas. Struplåset har dessutom en handfast uppgift: med hakan sänkt stiger inte trycket upp i huvud och öron medan andan hålls.
Och det är här pranayama kommer in. Mahā bandha är inte en övning man går till direkt, utan det andningsträningen leder fram till — av det enkla skälet att låsen hålls under en andhållning, och en andhållning man inte behärskar är ingen grund att bygga på. Den som ännu kippar efter luft när andan släpps har inget lås att hålla; hen har fullt upp med att andas.
Ordningen de flesta lärare följer är därför den här: först en jämn, lång och tyst andning, så att in- och utandning blir lika långa och går att förlänga utan ansträngning.
Sedan kumbhaka, andhållningen, först några sekunder och över månader längre — det är här andningsträningen verkligen börjar. Därefter ett lås i taget, var för sig och helst under handledning; i vilken ordning de tre tas skiljer sig mellan skolor, men att de tas ett i taget gör det inte. Och först när vart och ett av dem kan hållas lugnt genom en hel andhållning sätts de samman till mahā bandha. Texterna säger samma sak på sitt vis: pranayama renar kanalerna, och låsen hör till den som redan har rena kanaler.
1. Muladhara — Rotchakrat. Trygghet, överlevnad och jordning, vid bäckenbotten.
2. Svadhisthana — Sakralchakrat. Känslor, lust och skaparkraft, nedanför naveln.
3. Manipura — Solar plexus-chakrat. Vilja, självkänsla och personlig kraft, vid naveln.
4. Anahata — Hjärtchakrat. Kärlek, medkänsla och förlåtelse, mitt i bröstet.
5. Vishuddha — Halschakrat. Kommunikation, sanning och uttryck, vid strupen.
6. Ajna — Pannchakrat (tredje ögat). Intuition, klarsyn och insikt, mellan ögonbrynen.
7. Sahasrara — Kronchakrat. Andlig förbindelse och enhet, vid hjässan.
Börja här, om ordet är nytt: du gör ingenting med chakran. Man övar inte på dem och man öppnar dem inte ett i taget. De är den karta texterna ritar över vad andningsträningen sägs göra inuti kroppen — inget du behöver tro på, och inget du behöver kunna för att andas.
Chakran är i texterna inte punkter på huden utan knutpunkter på sushumna, mittkanalen längs ryggraden — var och en avbildad som en lotus med sitt antal kronblad, sitt element och sin stavelse. Utförligast beskrivs de i Ṣaṭ-cakra-nirūpaṇa från 1577, den källa Woodroffe översatte i «The Serpent Power».
Det är här bladet om låsen hänger ihop med det här. I samma texter ligger kundalini hoprullad och sovande längst ner, vid Muladhara, och beskrivs bokstavligen som det som täpper till ingången till mittkanalen. Så länge hon sover rör sig livsenergin prana i sidokanalerna ida och pingala, och lotusarna hänger nedåt, slutna. Väcks hon av övningarna — låsen hör dit — sägs hon resa sig genom sushumna och genomborra centra ett efter ett, ṣaṭ-cakra-bheda. Lotusarna vänder sig uppåt och öppnar sig i tur och ordning, ända upp till hjässan.
Det som rör sig i kanalerna är alltså prana, inte luften man andas in — kanalerna är inga rör för luft. De två hänger ändå ihop: texterna knyter ida och pingala till vänster och höger näsborre, och det är genom andningen man arbetar på prana. Målet är ett flöde utan stopp — att prana lämnar sidokanalerna och går fritt i den mellersta, varpå sinnet enligt texterna blir stilla.
Tecknen på bladet är elementens, och där sitter meningen: fyrkanten har fyra hörn som jordens stadga, halvmånen är vattnets rörlighet, triangeln eldens hetta som stiger, hexagrammets sex uddar luftens rörelse åt alla håll, och cirkeln rymdens gränslöshet. De två översta centra ligger utanför elementläran och har därför inget sådant tecken.
Kronbladen är inte utsmyckning. Antalet är centrats namn: Muladhara är den fyrbladiga, Vishuddha den sextonbladiga, och summan av de sex nedersta centras blad — 4, 6, 10, 12, 16 och 2 — är femtio, lika många som sanskritalfabetets ljud, ett per kronblad. Och tusen, Sahasraras tal, är samma femtio tjugo gånger om. Det är därför bladet ritar kransarna med rätt antal och inte på fri hand.
En sak är ett senare tillägg: «blockerade chakran» som känslomässiga problem är en modern omtolkning — de gamla texterna talar om kanaler och andning, inte om känslor som fastnar.
Låsen är avancerade. De hör hemma först när vanlig pranayama sitter, helst under handledning, och buklåset övas på tom mage. Och eftersom de hänger ihop med att hålla andan: öva alltid på land, aldrig i eller vid vatten. Andhållning i vatten kan ge medvetslöshet helt utan förvarning, och då drunknar man.
Det här är allmän information, inte vägledning, behandling eller medicinsk rådgivning. Ekorrepartiet rekommenderar ingen att öva låsen eller andningstekniker på egen hand och tar inget ansvar för hur informationen används — allt utövande sker på eget ansvar. Har du hjärt- eller lungbesvär, högt blodtryck, epilepsi, glaukom, är gravid eller står på medicin: tala med läkare först.